Klockan 11.45 bokade jag biljetter till filmen, klockan 19.56 sprang jag till busshållplatsen i töväder, önskandes att jag inte missat bussen, klockan 20.45 satte jag mig i biosalongen med min godispåse och cola, när klockan hade passerat 21.00 som var tiden då filmen skulle börja höll jag på brista, lite som om någon hade gnidit en vass nål mot en vattenfylld ballong.
Jag har väntat på den här filmen sedan jag fick höra att den skulle göras.
Jag har spekulerat i hur det ska låta med amerikaner som bryter på svenska, hur det ska kännas att se Sveriges landskap som en Hollywood-rulles kuliss.
10 sekunder in i introduktionen var jag överkörd, jag kände hur jag skulle gå ut från biosalongen med ett leende på läpparna, man skulle till och med få se mina tänder. Det var redan garanterat av gåshuden som uppstått.
Vill ni höra om hur Stellan Skarsgård är Sveriges bästa skådespelare eller om hur de släta skämten faktiskt tillförde något till filmen utan att kännas pinsamt. Ni kanske vill höra om hur den svenska filmens Harriet Vanger, blev så brutalt överkörd av 2011's tolkning av den flicka som ingen kunde släppa på 40år?
...
vadå tyckte du den var bra eller dålig? förväntningarna förvann men du skulle ändå le? jag kommer nog inte se den ändå. inte på bio iaf. jag vill se sherlock holmes... du vet att min mumsbäver är med där va?
SvaraRadera