Jag lärde känna en tjej som jag insåg hade en HELT annan syn på livet och händelser. Själv, tar jag livet som det kommer, reflekterar sällan och tycker det är rätt så lugnt. Min älskade vän stannade gärna upp mitt i allt, och började tänka på hur det finns kläder och "kläder", på hur röken från en joint smakar som en promenad i en skog. Hon kunde sitta och fundera i dagar på småsaker.
Hon var en konstnär. Hon var romantisk. På ett lite plågat vis. Livet blir vackrare så.
Jag vet inte om ni läst "konstnärer ska kunna allt om kärlek utan att ha älskat", vag översättning.
Jag funderar starkt på bli en romantisk människa, det är tillåtet att sitta själv på cafén och bara skriva i en bok med ful skrivstil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar