Hon intalar sig att det är vad hon vill. Hon behöver inget mer och är nöjd. Det finns flera som klarar sig utan. Dom är säkert nöjda. Man slipper pressen, hon är fri. Ingen kan säga något, hon gör vad hon vill.
Hon har ju folk där. Dom bryr sig, det vet hon.
Han skulle aldrig kunna göra hon lyckligare. Det kommer laster, problem, hon skulle säkert behöva spendera fler timmar med en tårdränkt kudde än om hon höll avståndet.
Hon vet att det blir jobbigt ett tag, men det går över. Hon vet att det går över. Så många gånger.
Tanken av att han ska vakna skrämmer henne. Hon försöker ligga så stilla som möjligt, vill inte ta ett onödigt andetag, låt han inte vakna. Hon ska bara ta sina kläder och smyga ut ur rummet. Hon kan byta om på toaletten och sedan gå hem utan att säga något. Det blir bäst så. Hon behöver inte svara på hans sms på ett par dagar, hon kan säga att hon inte hittade laddaren till mobilen. Hon gör bara båda en tjänst.
Dom kan träffas om en månad eller så, då är dom bara vänner och kan prata som om inget hade hänt. Han träffar någon annan och är kär. Det blir bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar