Jag önskar att jag kunde bara hoppa på ett tåg och åka till någon oväntad plats och där skulle man uppleva att hjärtat bultar, händerna svettas och benen darrar. Du är rädd, det är spännande och läskigt.
Det kan vara så att det är natt, du har varit på en fest. På vägen hem från festen har du med dig någon, ni ska till honom eller henne. Ni väntar och försöker få tag på en taxi. Det går inte och ni ger upp, ni börjar gå längs den mörka vägen som är upplyst av gatlampor, men eftersom det är så långt mellan ljusen, hinner det bli helmörkt där emellan. När ni går så kanske ni håller hand och skrattar åt någon rolig historia, ni ser ett öde hus. Ni utmanar varandra att ni ska gå in, det lär ju finnas spöken, mördare och vampyrer där inne. Det kan rent ut av bli en skräckis eller slashermovie av ert lilla äventyr.
Det slutar med att ni skrämt upp varandra i onödan, det farligaste i huset var en gammal spegel och en mus.
Men du kommer att komma ihåg den natten. För hjärtat bultade, händerna svettades och benen darrade.
Varför känns det som att man upplever sånt för sällan? När man var liten unge, var allt så där magiskt, mystiskt läskigt.
(När jag sitter och skriver det här i min mörka lägenhet så hör jag hur det börjar rycka i dörrar.. Och helt plötsligt öppnas min ytterdörr!! Jätte rädd, för att den var låst, sitter jag paralyserad. Sen kommer min bror inklampandes. Hjärtat slår i etthundraåttio. Skrämd som jag ville? )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar